Sparkcykeln och ståhjuling

Det finns ytterligare former att ta sig fram i trafiken, förutom cykeln, skateboard eller inlines.

Sparkcykel

Sparkcykeln kan vara ett mycket smidigt sätt att ta sig fram snabbare mellan olika platser. Sparkcykeln räknas som ett fordon, vilket består av två hjul på en platta som man står på och har ett styra för att kunna styra bättre. Oftast används sparkcykeln inom industriområden eller vid sjukhus, för att kunna ta sig mellan olika byggnader snabbt och smidigt. 1985 blev det populärt bland barn att använda sparkcykeln på gatorna, som en leksak. Främst användes sparkcykeln i USA, men finns idag runt om i hela världen. I Sverige blev sparkcykeln mycket populär under slutet av 90-talet och idag finns den även tillgänglig på dagis och förskolor. Man har försökt att göra sparkcykeln mer effektiv via en elektrisk motor men tyvärr blev det aldrig någon storsäljare eftersom sparkcykeln då inte längre kändes så smidig utan blev för tung att bära.

Åren efter millennieskiftet kom en lag som förbjöd snabbare färd än 5 km/h och därmed blev också sparkcyklar med elektrisk motor förbjudna. Sparkcykeln, utan elektrisk motor, är baserad på att man har sitt ena ben på plattan och tar sats med det andra benet, som att man sparkar sig fram. På plan mark kan man förflytta sig snabbt och balansera båda fötterna på brädan.

Ståhjuling

Det vanligaste namnet som man idag ger en ståhjuling är Segway, vilket är en självbalanserande ståhjuling som driv med en elmotor. Detta är ett transportmedel avsett för en person. En Segway har två hjul vilka är placerade bredvid varandra under en platta. När man står på plattan har man ett styre framför sig, dels för att hålla balansen och också för att kunna styra fordonet. Fordonet kommer att röra sig framåt när man som förare lutar sin överkropp framåt. När man istället lutar sig bakåt saktar man in farten eller stannar fordonet helt. Detta är ett smidigt och snabbt sätt att ta sig fram i trafiken (dock inte tillåtet vid leder eller starkt trafikerade vägar).